OCH HON MÖTTE MIG MED SITT LEENDE, HON SA: TA MIN HAND VI SKA ÅT SAMMA HÅLL

Och så var det flyttat och klart. Eller, klart och klart, nästan klart! Blir nog bra. At least I hope so!
Det känns... Nej jag vet inte riktigt. Konstigt känns det. Efter 12 år så är det helt slut. Borta. Att man inte kommer ha någon kontakt med någon man levt tillsammans med i 12 år... Men det blir bra till slut, det vet jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0